Luddeman kan sitta själv sedan en tid tillbaka. Jösses vad det är praktiskt. Han har så mycket roligare i sin lek eftersom han får händerna fria och kan undersöka sina leksaker på ett annat sätt. Trots att han suttit en ganska lång period så tippar han och slår sig om han är alldeles för trött. Men man behöver inte längre sitta bredvid och passa honom. Han kryper inte riktigt ännu. Han vänder sig… och vänder sig, dit han skall istället så man kan säga att han rullar fram.
Jag lär mig aldrig att höra hur hårt han slår sig när han tippar. Man kan höra en liten duns och sekunden efter brister han ut i storgråt. Sen kan man höra jordens smäll och instinktivt springa dit och vilja trösta men då ligger han bara och garvar. Antar att det är hans dagsform som styr lite där. Är han trött eller hungrig så tål han ingenting. Precis som sin pappa.
På bilden sitter han i huset uppe i Ockelbo och leker. Just där är det så kallt på golvet så han har fått en madrass att sitta och leka på. Mycket praktiskt om är lite hönsigt lagd mamma.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar