Gott Nytt 2012

Luddeman med familj önskar alla en god fortsättning på det nya året. Det här fick bli årets julkort som säkert många redan har sett eller fått i brevlådan.

Två bilder som jag slagit ihop och gjort till en. Tomten frilade jag med magnetlasso och ludd. Monterade den ovanpå vårt midsommarkort som jag först konverterat till svartvitt med hjälp av en övertoningskarta. Efter det gjorde jag låtsassnö med hjälp av filtret “brus” på ett 50% grått lager i olika blandningslägen. Allt som jag lärde mig redan 2006. Det fick mig att inse att jag borde bättra på mina photoshopkunskaper under 2012. Nästa jul då kanske det kommer ett mer avancerat julkort.

Bäst skulle vara om jag lärde mig att smälla ihop GIF:ar, stillbild och egenfilmade filmer i samma, fast då har vi det där med postgången. Det blir svårt att sätta frimärke på den du.

Hittade några gamla julkort jag photoshoppat genom åren. Pepparkakorna är favoriten tror jag. Men det här gjordes ju INNAN jag fick barn och totalt glömde bort allt annat i universum…och hade rymdimperium av fritid dessutom:

Gravidbilder från vardagsrummet

Nu har Lotta från Göteborg varit här och hälsat på. Hon var uppe i Stockholm för att jobba och fick nattlogi här under tiden. Vi hann med en fika vid köksbordet sen blev det “Bonde söker fru” för henne medan jag lade lilleman för natten. (Dennis repade med Abramis).

Efter det tog vi lite gravidbilder på hennes fina runda mage i vårt vardagsrum. Bebisen kommer i slutet på januari så det var precis rätt tidpunkt att plåta tycker jag. Gör man det för sent känner man sig bara stor och otymplig.

Så fort vi tog en paus för att kolla displayen på kameran började microråttan sparka där inne. Helt tydligt så är det en liten rockstjärna redan, som gillar fotoblixtar.

Med en mor som bla spelar bas i black metal bandet Ulverheim så har knyttet lite att brås på:

Mörka tider och våta fötter

ISO 1600 när man fotograferar utomhus vid lunchtid känns verkligen inte ok. Det är tur att man ger barnen D-vitamin för dagljus får de inte speciellt mycket av den här årstiden. Man kanske skulle ta sig en slurk själv förresten. Snön verkar ju inte komma med något ljus heller.

Idag har vi varit på öppna förskolan på sångstund. Men nu för tiden är det så många besökare att det knappt går att leka efteråt. Vi brukar leka utomhus i stället. Nästa gång skall mamman komma ihåg att matcha regnkläderna med stövlar istället för kängor. man kan ju inte komma ihåg allt jämt?

Listiga mamman mutar med…

Jag ville testköra mina nya Cactus transceivers som jag köpte på fotomässan. Jag skall ju fotografera min vän Lottas gravidmage den här veckan. Men den enda modellen jag hade hemma var av den rörligare sorten och helt ointresserad av posering så klart.

Men med rätt sorts övertalning så går ju det mesta. En burk pepparkakor mellan knäna och lillefant sitter åtminstone fem minuter på samma ställe.

Sen kom fadren hem. Men jag vet inte om det underlättade stillasittandet något vidare. Han fick inga kakor heller. Det tycker jag mig kunna se på bilderna i efterhand.

     

(Kvällens ministudio var en canon 580 ex på stativ med ett transparent paraply plus en reflexskärm på motsatt sida… och transceivern funkade utmärkt. Det enda som krävs nu är uppladdningsbara AA batterier, vanliga från Claes Ohlsson hänger inte med i svängarna efter ett tag)

Söndagsnöjen

Vi börjar bloggveckans måndag med ett söndagsinlägg. Jag var på fotomässan hela dagen. När jag kom hem så skulle Dennis iväg och repa så det blev min uppgift att underhålla Lilleman. Jag tror att jag lyckades ganska bra i åtminstone den här halvtimmen.   

…och fotomässan var trevlig. Inte så grisigt mycket folk som det brukar vara. Man kunde gå i sick-sack mellan montrarna i godan ro. Mitt sällskap Johan var på shopping humör och skulle köpa objektiv, stor ryggsäck mm. Jag tänkte inte köpa något men hittade en radiosändare/mottagare till mina studioblixtar och ett transparent paraply. Jag hade ju lite presentfotopengar så jag slog till. Nu skall jag prova alltihopa på min vän Lotta från göteborg som kommer hit och sover över med sin gravidmage i nästa vecka.

En blöt iller i badbyxor

  Så här såg Luddeman ut när han dök på babysimmet i Älvsjö för ett halvår sedan. Jag tror inte att någon har sett de här bilderna förut eftersom vi fick dem så sent. Vi tog ju egna med Dennis vattentäta kamera (Olympus mju) med det blev mer filmning än fotografering så vi lyxade till det och köpte fotografering på plats. En Canon S70 i undervattenshus blev inte så tokigt.

Lagom till min tur att köra andra versen på mammaledigheten så stängdes Farsta simhall för renovering ett år. Lekparken stängdes också förresten (och biblioteket). Men vi har hittat nya ställen och nu leker vi i parker och planerar simning på andra kommunala badhus.

Nu struntar vi i dyra kurser och simskolor. Vi ska plaska och ha kul. Först ut blir nog Högdalen nästa vecka. Frågan är bara hur jag skall få på illern badbyxor. Han ligger ju som sagt inte precis kvar där man planterar honom längre. Risk för mamma-streak i jakt på litet barn. Kanske kör jag sommarstilen och byter om redan hemma.

Mammaledig igen

Jahapp, då var det min tur att vara hemma med lilla hjärtat igen då. Dennis började jobba 1 September och då tog jag över huvudansvaret för Lilleman på dagarna. Nu skall jag vara hemma till mitten på januari då vi har fått plats hos dagmamma.

Den lilla stafettpinnen till pojke är en helt annan än den jag lämnade från mig i våras. Den här killen är tuff och modig. På öppna förskolan röjer han runt bland barn och vuxna så att mammafiguren knappt hinner med. Är vi ute så stannar han knappt en minut på den plats jag sätter ned honom på. Det kommer att bli en tuff tid.

Ps, Jag har ju passat på att ta två distanskursen på Högskolan samtidigt. Visuell kommunikation från Jönköping och Digital Bild från Sundsvall. Så det blir till att damma av systemkameran igen och komma igång med fotograferingen. Idag blev det självporträtt på Ludde och mig med G12:an för kul. Det är ett framsteg bara det.

Stills of The Iller

Här kommer några fler bilder på Lilleman den lilla stunden han kunde sitta fint på sängen. Det är ju så otroligt svårt att bestämma sig för vilka bilder man skall göra något av. Jag har mer än en blå ikeapåse med ramar som gapar tomma här hemma och efter tapetseringen skall de upp allihopa. Men vad sjutton skall man välja att göra printar av? Det är knappt så att jag kan välja bort blinkbilder på mitt barn. Han är ju alltid vacker.

Grindslanten

Det händer inte ofta nu för tiden men häromdagen tog jag fram en av studioblixtarna,(+ ett transparent paraply,+ en reflexskärm) och satte en snabbt ljus på Ludde när han satt på sängen.

Det går inte att fota honom på sängen utan hjälp längre. Han är snabb som sjutton att kravla sig över kanten. Vi kallar honom illern. Prova själv att lägga en iller på sängen och få den sen att ligga stilla medans du t ex skall få på blöja och pyjamas.

Nåja, pappa Dennis avledde uppmärksamhet och sjöng roliga sånger medans mamman körde tema Grindslanten i de 10 minuter som Luddeman tyckte det var roligt att bli fotograferad.

Fotodröm inuti huvudet

Förra veckan så missade jag fotoklubbsmötet. Första tisdagen i varje månad. Hur svårt kan det vara? Men bland blöjbyten, mammafika och vällingflaskor så kommer ju saker så lätt bort. Det går inget vidare med fotograferingen i alla fall. Jag hinner inte titta igenom de snapshots jag tar på Ludde så utrymme för något slags konstnärligt foto finns inte varken i huvudet eller i verkligheten.

Men det kommer väl tid till det också. Nu skall ju Dennis vara pappaledig (från 1 Mars) så då kanske jag kan ta mig lite tid till mitt intresse. Tid som inte ligger efter alla andras läggtid.

Under tiden uppskattar jag såna här guldkorn som bilden ovan. Lite Dalí över allt sammans. Surrealistisk, rörig och kitschig på samma gång. Speciellt gillar jag vitbalansen. Som att se rakt in i mitt huvud!

Lyssnar på: Count Raven -Mammons War

Vi smet till Snövit när dvärgen sov.

 

Vi blev bjudna på kalas när Josabeth från bandet Rise And Shine firade sin 40-års dag på krogen Snövit på söder. På samma gata övernattade passande nog Luddes morfar och mormor Torild. Vi lämnade lilleman hos dem och gick på lokal för första gången på 6 månader (eller mer?) Det låter mycket lättare än vad det var att lämna honom. Han grät en skvätt så klart och var alldeles för trött. Men modern (dvs jag) stålsatte sig, spelade tuff och kom till slut iväg och fick se fräsigt band, långa skägg och kultigt urtvättade hårdrockströjor. Det var trevligt. Jag gillade bandet spec mycket, nyckelharpa, tramp bas och moog synth.

   

Men efter att Pappa D och jag kommit på att vi stått för oss själva den sista halvtimmen och talat med varandra om vår son tänkte vi att vi kanske skulle gå hem igen. (Läs, hämta barn, väcka, klä på, åka bil, väcka, klä av och äntligen lägga i säng). Förhoppningsvis hinner det inte gå ett halvår innan nästa utekväll/konsert. Han var tapper vår lille krigare, klockan 6 på söndagsmorgonen ville han gå upp, pigg som en mört *morr*.

På babysim med skrammelbilen

Ikväll gick vi på babysim med lille Ludde. Vi har börjat på Vattenhuset. Det är ju en stor kedja så det var lite snopet att det var så dåligt uppstyrt. Ingen som välkomnade oss alla nybörjare eller ens en skylt om hur det gick till på anläggningen. Vi visste ju inte var vi skulle (eller var man kunde köpa deras godkända badbyxor). Vi fick gissa oss fram och fråga de andra som varit där förr. (Dvs man tog ett par badbyxor som man betalar sen) Tillsammans med trängseln och den nästan tropiska värmen i lokalen så kändes det lite spänt och stressigt. Ludde är ju en barometer av ens egna känslor så vattnet måste ha varit VÄLDIGT spännande och trevligt eftersom han var på strålande humör under badstunden.

 

Han höll ut ända tills vi skulle duscha och byta om han och jag. Då slog det om och han var bara glad om jag bar honom hela tiden. Då blir det ju lurigt att duscha av sig och få på sig kläder. Men det löste sig det också. Allt går med en rolig sång. Just nu är det “Skrammelbilen (Uppför en backe och över en bro)” som gäller. En hit från 70-talet som rekommenderas varmt till krångliga bebisar och mammor med ett lägre register (läs, sjunger hellre än bra)

Länk till Spotify ==>

Nu är det bara 6 gånger kvar på simningen. I framtiden hoppas vi på dykning mellan mamman och pappan, långa duschar efteråt och färre skramliga bilar.