Vi smet till Snövit när dvärgen sov.

 

Vi blev bjudna på kalas när Josabeth från bandet Rise And Shine firade sin 40-års dag på krogen Snövit på söder. På samma gata övernattade passande nog Luddes morfar och mormor Torild. Vi lämnade lilleman hos dem och gick på lokal för första gången på 6 månader (eller mer?) Det låter mycket lättare än vad det var att lämna honom. Han grät en skvätt så klart och var alldeles för trött. Men modern (dvs jag) stålsatte sig, spelade tuff och kom till slut iväg och fick se fräsigt band, långa skägg och kultigt urtvättade hårdrockströjor. Det var trevligt. Jag gillade bandet spec mycket, nyckelharpa, tramp bas och moog synth.

   

Men efter att Pappa D och jag kommit på att vi stått för oss själva den sista halvtimmen och talat med varandra om vår son tänkte vi att vi kanske skulle gå hem igen. (Läs, hämta barn, väcka, klä på, åka bil, väcka, klä av och äntligen lägga i säng). Förhoppningsvis hinner det inte gå ett halvår innan nästa utekväll/konsert. Han var tapper vår lille krigare, klockan 6 på söndagsmorgonen ville han gå upp, pigg som en mört *morr*.