Jösses vad skönt det är att gå till badhuset och simma när man är gravid och väger ett ton. Vad som inte är så skönt är att kliva upp ur vattnet en timme senare. Då har nämligen kroppen vant sig att vara lätt och fin och det känns som om arslet försöker bogsera en buss ur vattnet när man drar sig upp i ledstängerna.
Jag misstänker att det är något sånt som min käre sambos karpfiskar känner det när han tar upp dem på land för vägning och fotografering efter en lyckad fångst. Man kanske skall vara glad att slippa samma behandling själv efter att ha stigit ur badet.
Nåja, han firar tydligen 14 år sedan första karpen idag, läs om det här. Själv längtar jag bara efter att kunna hoppa upp och ner ur vattnet igen som man gjorde förr, utan ledstänger att hålla i och utan darriga triceps som följd. Efter barnafödandet vill jag bli så liten och nätt som Uffes näbbgädda här nedan. Dennis är kaxig och kallar den här bilden för “Don efter person”. Jo, jo…
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar