Sa jag negerboll?

Från bistron på X2000 ropades menyn ut i vagnarna härom veckan. Personen i högtalarna avslutade med: –“Och så har vi negerbollar också”

Ridå!

Det blev ramaskri så klart. Man säger inte så. Du kan komma med allsköns skitdåliga bonnläppsargument om att det “alltid ha hetat så”. Det köper inte jag. Mänskligheten utvecklas hela tiden och vi måste behandla våra medmänniskor med respekt. Basta! Dessutom kan jag ge mig f-n på att det var Delicatobollar som serverades. Man kunde ha läst på förpackningen…

Det är min åsikt. Därför kan man undra varför jag tog hela foten i munnen på föräldrakursen häromdagen? Jag frågade barnmorskan högt och tydligt om man kunde se direkt vid förlossningen om barnet var mongoloid?

Japp, där satt den! Är det en liten mongoloid doktorn?

Det heter Downs syndrom, som jag lärt mig redan i unga år. Jag har inte glömt det och jag fattar inte varför min hjärna valde att byta ut ordet just då. Ingen reaktion från de andra blivande föräldrarna eller BM för den delen heller. Men inför mig själv fick jag skämmas och sitta i mental skamvrå.

I vår herres hage finns plats för alla sorter och i vår lilla familj likaså. Lilla bebis är välkommen om han så skulle ha något slags syndrom eller för den delen vara delicatoboll. BASTA!

Tittut!

 

Jajjamensan, det är den här lille krabaten som knådar runt inne i magen. Trycker på urinblåsan och knuffar på skrivbordet när jag suttit länge framför datorn.

Idag var vi nämligen på privat ultraljud på Östermalm. Kliniken heter Tittut Ultraljudsklinik och ligger precis vid T-bana stadion. Ingenting är fel eller konstigt med magen. Vi var bara nyfikna på den lille och köpte oss en tjyvkik via ultraljud. Det skall inte vara farligt för barnet, så här står det på klinikens hemsida:

Ultraljudsundersökningarna är säkra för både mamman och fostret. Vi använder oss av EXAKT samma ultraljudsvågor som vid en traditionell 2D-scan som den ni får via mödravården och på sjukhus. Det är mjukvaran i den välutvecklade ultraljudsmaskinen  som omvandlar 2D- bilder till fantastiska 3D/4D- bilder. Så enkelt är det!

Bilderna ser ju lite knepiga ut, suddiga och fulla med “krimskrams”. Men när man såg hur programmet jobbade så var det ändå ganska fränt, photoshopnörd som man är. Krimskramset på bebisens högra sida är t ex navelsträngen, resten är nog mammans bonusdelar och lite viftande armar och ben från bebis sida.

Men nog om företaget och mer om det vackra lilla barnet som finns inne i magen. (Tips! Vill man veta närmre om hur undersökningen gick till så läs om när bloggerskan H Björkstedt var där => här)

Det är ett otroligt stiligt litet gossebarn. Likt sin far med en fyllig mun och med hår som redan växer rikligt bak i nacken. Jag antar att han kommer att ärva sin mors strålande personlighet och utsökta smak.

  

Han låg med huvudet nedåt, rumpan på min högra sida och ansiktet vänt mot min vänstra sida (där pappa Dennis satt). Vänsterarmen hade han lagt bekvämt bakom huvudet så att vi kunde se armbågen i ansiktshöjd. I början hade han också foten i munnen (likt far sin?) och vickade på tårna. Det såg trångt ut i magen men tydligen finns det relativt gott om plats än. Att han vänt sig nedåt betyder inte att han tänker fixera sig där ännu.

Barnmorskan som gjorde undersökningen sa att hon uppskattade vikten till 1,5 kg och att förmodligen skulle väga ca 3,8 kg vid förlossningen. OM! den nu blir på beräknat datum 22 Juli. Hon får inte ändra något i våran MVC journal eller så men hon sa att han hade fint hull och kunde få komma 14 Juli lika gärna. Vill ligger alltså + en vecka i tillväxt och äppelkinder :)

Vi boar!

 

Dennis ville på eget initiativ åka till Ikea för att handla. Vi skulle ha rullgardin samt nya handtag och knoppar till köksluckorna. Bedrövligt att behöva köpa egna till hyresrätten förresten :( Nåja, Ikea körde ju sitt eget race där och hade specialstorlekar som inte passade oss. Istället kollade vi ut vilken modell av deras spjälsäng vi skall införskaffa på blocket. Dennis agiterade för modellen ovan, men jag sa stopp.

Sen fikade vi och åkte hem…eller ja. Efter att ha stått i kö i 25 minuter, bytt varor i en nedsläckt möbelavdelning så unnade vi oss en glass.

På Ikea monterar man allt själv, även glassen. Självservering is da shit :)

Föräldrakurs

Nu har vi varit på föräldrakurs med ca 8 par till. Vi har föreställt oss hur vår bebis skruvar sig genom bäckenet på väg ut. Vi har sett obehaglig förlossningsfilm och vi har fått höra om “shaking baby syndrome”.

Men det var inte bara läskigheter. Vi hade frågestund och bullfika också. I det stora hela var det ganska mysigt.

Vi fick genom de andras frågor veta att:

• Bröstmjölken skall tinas först innan bebisen får den om man har pumpat ur och fryst in modersmjölk.
• Ingen av oss kommer att missa när förlossningen sätter igång.
• Mer är 50 % av gångerna när bebisen skriker så kommer vi att feltolka vad den vill.
• Män kan lära sig att amma och producera egen mjölk.

Dennis frågade när man kunde börja mata med riktig mat. (Antar att han inte tänker amma då?) Jag frågade om man skulle tänka på något spec med katterna och bebisen.

Svar: Från ca 4-6 månader var det aktuellt med smakportioner. (Antar att de också skall tinas upp om man fryst in dem först då ;P) Och bebisar med katt och dammtussar förväntas mindre risk att utveckla allergi men att tänka på var att kassekittarna kunde bli svartsjuka eller för gosiga och lägga sig över ansiktet på bebisen.

Jo, sen var det ju amning, smärtlindring, första tiden hemma och lite annat också. Fast det man kommer ihåg mest ändå var nog förlossningsfilmen. Nästan alla av mammorna blev snuviga under filmen och några av papporna också för den delen.

Det var trevligt att få träffa andra i samma sits. Skönt att få se några andra gråta över knäppa saker, gå med smurfsteg pga foglossning och sammandragningar. Kön till toaletten under pauserna behöver jag väl knappast nämna. Men jag kan ju nämna att det såg rätt roligt ut när 7-8 kissnödiga grossesser vaggar iväg längs korridoren mot hemlighuset…

Det går som på räls… nästan.

Jag har varit på kurs igen. Den här gången var det den årliga JTF-repetitionen (lokförarteori), nu får jag köra tåg ett år till. Vi övade mycket evakuering i år. Det var ju ganska bra eftersom just det är  intressant huruvida man klarar klättring på stege och spring i makadam med gravidmagen. Det går bra än så länge, åtminstone under ordnade former.

Det som börjar bli jobbigt är sammandragningarna. Så fort jag måste skynda mig eller bära någonting så knyter det sig i magen. Det känns som om magmusklerna blir hälften så långa och man kan inte räta upp kroppen, vilket medför att man måste gå med smurfsteg, rultande smurfsteg. Det gör inte ont men är mycket opraktiskt, synnerligen när man skall köra tåg. Förra veckan blev jag dessutom kanonallergisk och fick gå till doktorn och få Tavegyl utskrivet och påfyllning på min gamla Bricanyl. Efter att ha fått sova ett par nätter släppte faktiskt sammandragningarna lite, men jag väntar fortfarande på svar ifrån labbet om ev urinvägsinfektion. Det kunde tydligen framkalla smurfgång på gravida.

Nåja, allergimedicinen blir man trött och yr av och bör inte intas före bilkörning. Så den går alltså fetbort vid tågkörning också. Jag skämmer bort mig själv med några doser när jag är ledig stället. Fast ljuvheten i fria näsgångar är ett minne blott. Tydligen så blir gravida täppta i näsan ändå och med en kroknäsa som min så låter jag nu mer nasal än vilken judinna från New York som helst. (Och gosse vad jag snarkar…)

Gnälligt värre.

Man undrar ju hur såna som mig klarade sig för två hundra år sedan när gravida jobbade i leråkern, födde ungen i en plogfåra och bar hem den i potatiskorgen på kvällen?

Vita rum -En själ så vit av valium

Köksluckorna har kommit tillbaka från lackeringen. Det blev fint men firman målade inte knopparna av trä som satt på. Vi har att välja på att sätta på de slitna, nikotingula igen, köpa egna nya eller måla om de gamla. Det blir det senare alternativet.

Under tiden penselmålar jag allt jag hinner lägga vantarna på, vitt. Byrå, fönsterbräda och snart köksmöbler. Man behöver inte vara psykolog för att fatta vad det handlar om…

Stefan Sundström sa det bäst:

“ I ett rum med vita väggar

Vill jag vakna ren och vit

Ensam fräsch och klarögd

Och utan dig din skit

 

Ett askfat i sängen

Hennes glöd var allt jag såg

Det var alldeles mörkt där vi låg

 

Det var stökigt men hemtamt

I hennes kvart

Hon drog ner sin rullgardin vareviga natt

Allt blev svart

 

Ref:

Vita väggar vita rum

En själ så vit av valium

Vita lakan, tom vit dröm

Sömnig vaka lönlös sömn

 

Med en sån som dig så vill jag inte

Sa hon och tog mig på mitt kön

Jag var glad att slippa höra tjat om

Syndens lön

 

Och är du delad mitt itu kan jag fylla dina hål

Med söta falska ord och alkohol

 

Men hon drömde om nåt annat

I detta gav jag blanka fan

Tills morgonen efter när hon slängde ut mig på stan

Refräng

 

Det är väl så för alla att gräset är så grönt

På andra sidan gärsgårn och på andra sidan sjön

Ja, men far då dit för fan, ajö och lycka till

Vad ska du med rullgardiner till?

 

Nä, måla rummen vita och avliva din katt

Jag minns dig röd och rosig i en natt så ljuv och svart

 

Ref x2”

Sen sist…

 

Niina och jag var på Mia Skäringers föreställning i Uppsala. Visst var det brilliant. Jag hade dock ÄNNU högre förväntningar. Mer text och mindre sång. Hon har en fin röst, men det var inte därför vi var där. Nu skall jag läsa boken “Dyngkåt och hur helig som helst” som jag sparade till efter vi sett henne på scenen. På den hoppas jag inget. Så blir jag glatt överraskad istället.

Magen växer något så kopiöst. Nu är det v. 30 och jag har fått fula bristningar. Dennis hjälper mig att smörja magen med apotekets olja för gravida magar men det hjälper inte. Det är inte ens en mysig stund eftersom det värsta han vet är kladd och kladdiga fingrar. En lose-lose situation för båda :(