Vi smet till Snövit när dvärgen sov.

 

Vi blev bjudna på kalas när Josabeth från bandet Rise And Shine firade sin 40-års dag på krogen Snövit på söder. På samma gata övernattade passande nog Luddes morfar och mormor Torild. Vi lämnade lilleman hos dem och gick på lokal för första gången på 6 månader (eller mer?) Det låter mycket lättare än vad det var att lämna honom. Han grät en skvätt så klart och var alldeles för trött. Men modern (dvs jag) stålsatte sig, spelade tuff och kom till slut iväg och fick se fräsigt band, långa skägg och kultigt urtvättade hårdrockströjor. Det var trevligt. Jag gillade bandet spec mycket, nyckelharpa, tramp bas och moog synth.

   

Men efter att Pappa D och jag kommit på att vi stått för oss själva den sista halvtimmen och talat med varandra om vår son tänkte vi att vi kanske skulle gå hem igen. (Läs, hämta barn, väcka, klä på, åka bil, väcka, klä av och äntligen lägga i säng). Förhoppningsvis hinner det inte gå ett halvår innan nästa utekväll/konsert. Han var tapper vår lille krigare, klockan 6 på söndagsmorgonen ville han gå upp, pigg som en mört *morr*.

Herr Surpuppa

Ser ni att Ludde är sur på mig? Det är det nya nu. Sedan vi slutat med barnvagnslådan (insatsen) så gillar han inte att åka vagn längre. Han måste bäras ned för 3 trappor och spännas fast i sele i sittvagnen. Förmodligen är selen ett jävulens påfund och jordens undergång som det låter på avgrundsvrålen. Men protesterna börjar redan i lägenheten vid påtagandet av mössa och overall. Sen verkar det tyvärr som om han är långsynt för rynkan mellan de små ögonbrynen försvinner inte på den närmsta kvartens sura ögonkast. Han är ju bara 6 månader. Hur ska det gå? Ibland saknar jag det lilla spädbarnet som snusade sött i sin lilla barnvagnslåda redan uppe i hallen.

En liten pojke inne i stan…

Tillbaka till naturen… Det finns knappt något bättre. När vi kommer hem från promenaden, fikat eller bilturen etc, etc så tar jag av honom de flesta kläderna och han får ligga på fårskinnsfällen. Han sprattlar och skrattar, känner med armar och händer på det mjuka och ulliga. Livet är härligt. Bästa Ylva hjälpte mig att fixa en fäll från en gård på landet till min lilla pojke inne i stan.

På babysim med skrammelbilen

Ikväll gick vi på babysim med lille Ludde. Vi har börjat på Vattenhuset. Det är ju en stor kedja så det var lite snopet att det var så dåligt uppstyrt. Ingen som välkomnade oss alla nybörjare eller ens en skylt om hur det gick till på anläggningen. Vi visste ju inte var vi skulle (eller var man kunde köpa deras godkända badbyxor). Vi fick gissa oss fram och fråga de andra som varit där förr. (Dvs man tog ett par badbyxor som man betalar sen) Tillsammans med trängseln och den nästan tropiska värmen i lokalen så kändes det lite spänt och stressigt. Ludde är ju en barometer av ens egna känslor så vattnet måste ha varit VÄLDIGT spännande och trevligt eftersom han var på strålande humör under badstunden.

 

Han höll ut ända tills vi skulle duscha och byta om han och jag. Då slog det om och han var bara glad om jag bar honom hela tiden. Då blir det ju lurigt att duscha av sig och få på sig kläder. Men det löste sig det också. Allt går med en rolig sång. Just nu är det “Skrammelbilen (Uppför en backe och över en bro)” som gäller. En hit från 70-talet som rekommenderas varmt till krångliga bebisar och mammor med ett lägre register (läs, sjunger hellre än bra)

Länk till Spotify ==>

Nu är det bara 6 gånger kvar på simningen. I framtiden hoppas vi på dykning mellan mamman och pappan, långa duschar efteråt och färre skramliga bilar.

Praktiskt kontra snyggt.

Det spelar liksom ingen roll när man är bebis. Jag köpte den här fleecemössan på Kappahl för att han behövde något som gick ned över öronen när han börjat åka sittvagn (liggandes dock). Luvan är inte direkt det snyggaste jag sett (fast bra) men jäklar vad söt han blev. Allt är sött på en bebis. Ju knasigare desto bättre. Han passar i allt. Brås på sin mor så klart!

Träningsåret 2011

Mamma-baby gympan är igång igen på Friskis & Svettis. För er som fortfarande inte förstått så ligger bebisarna “bara” på en filt och tittar på de gympande mammorna som flåsar och svettas. Vi har gått nästan hela hösten. Barnet som nu närmar sig 10 kg och gymnastiken har gjort mig otroligt stark. Innan jag blev gravid så var jag i mitt livs sämsta form. Nu är jag starkare än någonsin. Tjock fortfarande men nu bär jag barn, matkassar och packning med en jävla schwung. Jag skall definitivt fortsätta med gympan i år. Fast just nu är vi mellan 18-22 mammor per pass från att ha varit ca 10 st under hösten så jag hoppas trängseln lägger sig  när nyårslöftena svalnat.

Man ser på övre bilden att Ludde jobbar med vändningarna. (Han har fortfarande inte börjat vända sig något vidare frekvent) Lite kämpigt kan det få vara. Det är ju ändå gympa. Han speglar också sin mors ansiktsuttryck på träningsgolvet. Men han gör det desto bättre på den undre bilden för då sitter vi och skall till att fika efteråt.

Wet t-shirt & ätpinnar

Mmm, vad många besvikna surfare som skall trilla in på det här inlägget nu då. Lilleman jobbar på med sina anti-spillmuggar. Vi kallar dem så. Men egentligen är det precis tvärtom. Ludde har inte förstått innebörden i antit misstänker vi. Han häller glatt vatten över hela hakan och hela tröjan. Han förstår att det skall in i munnen. Men sen rinner det lika rask ut i varsin mungipa igen så det där med att svälja ned vatten för att man är törstig fattar han inte riktigt.

Jag anar att han tänker: “Mat får man i nappflaska eller på sked. Mugg är minsann en rolig leksak om än något mer intressant eftersom mamman och pappan tjoar så väldigt om jag rycker den ur deras händer och tippar den själv. Löjligt, jag kan ju praktiskt taget äta själv. Bara jag kommer underfund om viken ände på den här gröna pinnen det är som smakar gott?!”

Sparklådan –In sweden we call it a kickbox!

Under julhelgen bjöds det på vinternöjen för första gången i Luddes lilla liv. Han provade både pulka och sparkstötting. Bäst verkar han gilla sparken. Där kan man ju ta sig en lur bland fårskinnen utan att behöva oroa sig för att rulla ur eller så. Fast lite jobbigt är det i motvind för han envisas med att kippa efter andan, så någon isande fartvind fick han aldrig känna på… ännu >:)

Och bilden nedan är bara för att retas. Eller påminna vad som finns att se fram emot kanske. 6 månader är det som skiljer bilderna åt. Mister Berg har väldigt svårt att se ljust på den mörka vintern. Han vill helst ha sommar igår…om bara inte det var så kul att ismeta gädda i aprilsol då förstås. Valda delar av vinter verkar gå bra. Men får han välja finns nog varken djup snö på isen eller snöskottning och 20 minusgrader med, någonsin!

Det här är ingen riktig post

Tycker man att man är tjockfet så är det inte så roligt att prova kläder. Klä sig bör man ju göra ändå men någon hysterisk reashopping blir det ju inte. De enda kläder som för övrigt är på rea är ju något omaka och förfärligt osnyggt i möjligtvis storlek 36. Därför reashoppade jag på nätet i år, mycket praktiskt och osvettigt. Nada provrumsbrottning i grällt lysrösljus för mig i år. Tyvärr finns det en baksida med postorder. Posten finns ju knappt kvar längre. Nu får vi stackars nyförlösta (nåja) mammor som icke passa i butiksköpta paltor, stå och skämmas på rad längs knäckebrödet på hemköp.

Jag har gjort en beställning och den beräknas nedkomma när som helst nu. Så vilken dag som helst den här veckan kommer jag också att sälla mig till den suckande rad som kantar hemköps högervägg. Piss, pest och senapsgas! Jag gruvar mig redan. Ty ALLTID när jag närmar mig postens lilla utlämningslucka så är det som att alla kunder inne i butiken var på väg just precis dit också. Fast ett halvt steg före mig ligger dom ju  förstås. Och så hamnar man sist i kön. Igen! I kön från helvetet som jag lovar dig går på flugpapper och bromsolja… saaakta, saaakta. (se bild ovan på min son. Han illustrerar hur det känns inombords lagom när kön kommit i höjd med wasas rågrut *suck*)

Den är inte riktigt lika illa, men nästan: -“Postkö-joggen”. När man passerar samtidigt in genom affärsgrindarna som några andra. Man tycker sig se att de har tummade avier i händerna allihopa så man lägger på ett kol och småspringer fram mot postluckan, med väskor, vagn och unge. De som går i vägen för mig då får passa sig… Så klart skall ju ingen annan kund till utlämningsluckan precis då. Man inbillade sig och får nu låtsas skoja med sin unge (som lika gärna kan sova gott i vagnen) bara för att rädda tjurrusningen man precis gjorde in i butiken.

Fan, nu börjar jag ångra min internetshopping. Jag kan väl gå i mammatights och tunikor hela 2011 också? Snyggt praktiskt och garanterat köfritt.

Näring och hygien

Vi jobbar på med maten. Ludde var ju tokförkyld före jul och sen fick vi vuxna kräksjukan så det har väl inte gått så där strålande med Luddes puréer. Nu har vi satt ny fart och han mumsar glatt i sig potatis, palsternacka, morot och broccoli. På kvällen har vi börjat med gröt där det ingår ett par teskedar banan/äppelmos från Semper .

Badandet går det bättre med. Han badar oftast med oss i stora badkaret. I julhelgen kom glädjen att plaska också. Nu är det lika bra att alla som befinner sig i badrummet tar av sig kläderna för han smaskar på med handflatorna i vattenytan så det stänker all världens väg. Om 3 veckor skall vi börja på babysim. Jag misstänker att Ludde ser lika mycket fram emot det som vi gör.

Pratkvarnen

Ludde övar på att vända sig/krypa genom att ligga platt på mage, veva med armar och ben som en väderkvarn och tjoa friskt. Inte som förr när han höll huvudet högt. Nu är det låg profil och rumpan som stiger till väders istället. Han kan hålla på hur länge som helst och det är väldigt hög volym. Det är svårt att höra när det går över till gråt faktiskt, så mycket tar han i. Men han har ju hittat sina ord också, ma-ma-ma och bla-bla-bla kombinerar han gärna. Jag undrar varför? Till och med i sömnen pratar han, precis som far sin, otroligt irriterande för mig som ligger mitt i mellan dem.

Hemma på vår gata i stan.

Då var vi hemma på vår gata i stan igen. Efter några dagar hemma så dyker det upp ett meddelande med posten att de tydligen skall stänga av vattnet i vårt hus i 4 dagar. Samtidigt har det kommit så ofantligt mycket snö så att Dennis knappt kunnat gå på isarna när han fiskat abborre. Man undrar varför vi skulle åka hem om det ska vara likadant som på landet (fast sämre)?

 

Lite trevligt har vi ändå haft första veckan av 2011. Vi har fikat med Lotta och Albin, varit på öppna förskolan, fikat med Ylva och barnen samt fått en massa bebiskläder av sistnämnda (tusen tack). Vi har också varit på kalas hos Luddes faster Vendela som fyllde 21 . Fått böcker av mormor Torilds mamma Boel som skall flytta (alla Mumin *yey*) och fyndat lite på rean (bebiskläder så klart).

 

Mössa med fuskpäls och öronlappar ifrån Kappahl, skjorta ifrån Cubus och byxor från familjen Dybeck-Norgren. Man tackar! Till det läser vi Mumin och klappar mjukisgrävlingen vi fick av Boel.