Sittning Gull

Luddeman kan sitta själv sedan en tid tillbaka. Jösses vad det är praktiskt. Han har så mycket roligare i sin lek eftersom han får händerna fria och kan undersöka sina leksaker på ett annat sätt. Trots att han suttit en ganska lång period så tippar han och slår sig om han är alldeles för trött. Men man behöver inte längre sitta bredvid och passa honom. Han kryper inte riktigt ännu. Han vänder sig… och vänder sig, dit han skall istället så man kan säga att han rullar fram.

Jag lär mig aldrig att höra hur hårt han slår sig när han tippar. Man kan höra en liten duns och sekunden efter brister han ut i storgråt. Sen kan man höra jordens smäll och instinktivt springa dit och vilja trösta men då ligger han bara och garvar. Antar att det är hans dagsform som styr lite där. Är han trött eller hungrig så tål han ingenting. Precis som sin pappa.

På bilden sitter han i huset uppe i Ockelbo och leker. Just där är det så kallt på golvet så han har fått en madrass att sitta och leka på. Mycket praktiskt om är lite hönsigt lagd mamma.

Hur går det med maten då?

Nja, det går så där med maten. Gröt är det enda som går i med god aptit. Jag har inte haft tid att göra så mycket hemlagat som förr så han har fått prova många fler barnmatsburkar sen sist.

Han kräks fortfarande av torsk med potatis och morötter. Det är så illa med grimaser och rysningar att man inte ids att plåga det lilla barnet med fler smaksessioner. Däremot så äter han orange mat (läs köttfärssås etc) åtminstone en fem, sex skedar sen verkar han tappa intresset och resten får man truga i under sång och lek. Men jag misstänker att det är normalt. Det finns säkert barn som vägrar att öppna munnen helt.

På bilderna äter han blåbär med lite yoghurt. Det gillade han när han väl slutat att rysa efter den lilla surheten från yoghurten.

Andra barn

Åh vad Ludde gillar andra ungar, mer och mer känns det som. När vi är ute på promenad så kikar han alltid upp när han hör barnröster och håller på att vrida nacken ur led när det springer förbi busiga knattar.

På bilderna har han lilla Lilja på besök i köket. Ludde är extra stilig i skjort-body och liten halsduk eftersom han just innan besökt båtmässan med sin far. Fint ska det va.

Kontorstid vs vårpromenad

Nästa vecka skall arbeta lite på kontoret igen. Fördelen med att jobba skift är ju att jag också hinner ta knastrande vårpromenader i solen med sonen precis som den föräldraledige fadern gör. Men kommande vecka skall jag alltså komma hem vid kl sjutton och få bara de två sista timmarna innan läggdags med honom. Känns så där men jag skall inte klaga. Det är ju så de flesta andra har det hela tiden. Jag är ju bara inhoppsvikarie på personalfördelningen så innan jag hinner tänka så är jag ute och kör tåg igen.

…och våren har kommit mycket längre i Farsta. Bilderna togs på en prommis den sjätte mars. Nu är alla vägar helt bara och snart  gräset likaså :)

Hattparad

Här är några av de fina hemstickade mössorna som vi har använt den här säsongen.

De 2 översta har Luddes mormor stickat och den nedre har han fått av sin kompis Love (vars mormor har stickat).

Det finns inget som går upp mot att börja dagen med en hattparad.

Tillbaka på jobbet efter föräldraledigheten.

Då är jag tillbaka på jobbet igen. 2 mars var det officiellt men jag har gått på utbildning och kört med handledare ett par svängar så i lördags var första gången det kändes som på riktigt och jag körde ensam. Det var skönt att bli avrostad ordentligt för lite skakigt kändes det. Som sagt, jag har ju inte kört tåg sedan i maj förra året.

Men nu har jag linjekännedom och JTF (körteori) igen så nu är jag redo. I helgen var det det gamla vanliga, en spräckt ruta, en tömd pulversläckare och några tjuvringningar på nödtelefonen. Ungdomarna har alltså inte fått något vettigt att göra sedan jag körde pendel sist.

Det kändes däremot riktigt vettigt att faktiskt hinna läsa alla mina tidningar, böcker och bloggar under arbetspauserna. Man slipper dessutom att äta sin lunch lite framåtlutad och man slipper ha ett lunchsällskap som hellre smörjer in sig med sin smörgås än stoppar den i munnen (även om det kan vara sött ibland). Förutom att jag längtade hem vulgärt mycket på lördagskvällen så skall det nog gå bra det här. Man hinner till och med fotografera lite :)

   

Jag slöt en cirkel när jag upptäckte att det fanns MACAROONS på Waynes Coffe dessutom. Första gången fixade Dennis det till mig när jag hade gravid cravings i våras. (läs om det här) Nu var det andra gången jag åt dem. Det har gått nästan ett år sedan sist. Det var inte alls lika gott längre, kanske var det Ludde i magen som ville ha dem. Jag får prova att bjuda honom om några år :)

Mopedbilen

Ludde har fått en gåstol. Trots att man inte skall, bla, bla, bla, att han förmodligen kommer att gå senare etc, etc.

Men han tycker ju att det är så fantastiskt roligt. Han kör riverdance med benen och nu börjar han komma upp i rejäl fart på raksträckorna (därav smeknamnet “mopeden”). Katterna är mycket skeptiska och kvicka. Han kör fram till hallspegeln, se ovan, och se på fan, finns det inte en unge till som kör mopedbil i det här huset. Det är åtminstone vad han verkar tro :))

Idag är första dagen på resten av mitt liv.

Idag är första dagen som jag kysser mitt barn farväl och går till arbetet. Nu är mammaledigheten slut för den här gången. Jag har sparat några dagar till senare och jag har ändå varit hemma hela 7 mån med Ludde så det är inte synd om mig.

Det är med varm hand jag lämnar över stafettpinnen till pappa D som till att börja med skall vara hemma i 6 månader. Jag ser fram emot att få börja köra tåg igen ändå är det med tunga steg jag går till jobbet, skumt!