Speldosa vs sovmorgon

Ludwig underhåller sig själv på morgnarna. Åtminstone en liten stund. Vi har en cykelkorg på utsidan av spjälsängen för gosedjur mm och ur den har han lärt sig att plocka speldosan. Av någon anledning är det hans favorit just nu. Den ser oansenlig ut men är uppenbart väldigt rolig.

Sover man räv så kan man se honom sitta och pilla för sig själv med den i säkert en 20 min innan han ledsnar.
Förmodligen har han lärt sig att vi drar upp den åt honom så att den spelar sin melodi om han väcker oss. Kanske har vi skjutit oss själva och kommande sovmorgnar i foten. Men han blir ju jublande glad, man kan inte låta bli <3 - Mobilbloggat med min iPhone

Location:Klarabergsviadukten,Stockholm,Sverige

Sval komfort eller?

Någon sa att fårskinnsfäll skulle kunna vara gångbart mitt i sommaren.
Idag när termometern stod på 30 grader så passade jag på att prova.
Efter lite håltagning för säkerhetsbältena så var det klart och nu sitter Ludde som en kung. Han är faktiskt inte varmare än vanligt men hans lilla rumpa passar bättre och därmed bältena också. Komforten blev ju flera hundra procent högre och det märktes inte minst på det helt utslagna stilen han körde på tuppluren hem ifrån stranden idag.

Nästa vecka blir det inget strandhäng alls. Då börjar kontorsvikariatet med arbetstid mellan 7-16. Bitterljuvt!




- Bloggat med BlogPress från min iPhone

Location:Arvikagatan,Farsta,Sverige

Tripp trapp tråkigt

På semestern satte vi upp grind så att inte junioren skall klättra upp i trappan. Av någon konstig anledning så är just det bland det roligaste som finns. Nu är vi riktiga kill-joys i den här familjen så nöjet att ramla ned för trappan satte vi stopp för direkt. Men vad är det mer för förbjudna ställen som skall säkras upp egentligen?

Vi trodde ju att Ikeas barnsäkringar skulle rädda småfingrar och tår i lådor och dörrar. Speciellt dörrar är ju högsta nöjet just nu. Bäst är om man kan stå och hålla sig i en skåpdörr och liksom svänga med i öppning och stängning, en stängning som innebär att man klämmer småfingrarna som man hakat fast i överkanten. Eller för all del, man kan ju öppna alla nederskåp i köket kl 6 på mornarna och sen smälla igen dem så hårt man kan om och om igen medans man kiknar av skratt på golvet.

Ikeas varor erbjuder tyvärr mest skydd för vad som finns INUTI skåpet i och med att man fortfarande kan öppna dem nästan en decimeter med barnsäkring monterad. Perfekt om man vill kila in fingrarna för fastklämning.

Hur gör ni? Har ni kört växelbruk och limmat igen de nedre skåpen tills barnen når upp till de högre och sen växlat? Skall man bli en tråkmåns och plocka ur allt av värde och låta babyfingrar rulla över golvet tills de lärt sig hur man klämmer sig på bästa sätt?

Hur säkert är egentligen säkert?

Lekstunder med matiga inslag.

Alltså, det där med maten? Ludwig fyller ju snart 1 år. Då skall barnen, enl BVC, kunna äta det mesta. 
Men det hemlagade som vi serverar Luddeman åker oftast ut från munnen igen. Inte för att han tycker det är äckligt. 
Nej, han vill titta på det, känna och undersöka noga. En måltid tar ju hundra år på det här viset. 
Den enda lösningen vi har är att mixa allt till en puré och skyffla in det med sked, alt servera en grötportion efter "maten", (30 min pincettgreppsinspektion) 
Han är för liten för att förstå konsekvensen av att inte äta upp=gå hungrig så det är inte tal om något annat. 
Men de skall ju ha bitar att tugga på nu. Han har ju faktiskt 8 tänder så i praktiken skulle han kunna äta knäckebröd. Om det inte var så roligt att prutta ut det med tungan igen för undersökning förstås.  Är det någon som har något förslag? Hur får man barnet att äta riktig mat?

Illern censurerar.

Nu för tiden är det svårare att se på morgonnyheterna. Lilleman censurerar bilden lite hipp som happ. (När han inte använder tvbänken som trappstege) Just nu är det Lars Ohly från Almedalen som antingen får strykningar över kinden eller ev snytingar,  svårt att avgöra faktiskt. 
Jag törs vara ärlig och säga att jag gruvar mig lite för höstens föräldraledighet. Sist jag var hemma låg barnet snällt på en filt och jollrade. 
Nu skall jag vakta en skrikande iller. 

Sista helgen på semestern.

När vi kommer hem till stan nästa vecka så har vi en son som tar sig fram mycket snabbare än när vi åkte iväg på semestern. 
Han kryper snabbt som en vessla och smyger gåendes runt längs väggarna när han har stöd att hålla sig i. Han kör också några halsbrytande balansakter när han måste byta möbel att stödja sig på. Men han kan inte gå själv än. 

Det är tvunget att barnsäkras ännu mer hemma i stan däremot, för hans räckvidd har nog ökat i kvadrat i takt med framkomligheten. Bordsdukar, katter och mammas datorkablar ligger alla på topp fem på den lille marodörens "vill-rycka-ned-på-golvet" lista. Framsteg är inte bara av godo.