Ikväll gick vi på babysim med lille Ludde. Vi har börjat på Vattenhuset. Det är ju en stor kedja så det var lite snopet att det var så dåligt uppstyrt. Ingen som välkomnade oss alla nybörjare eller ens en skylt om hur det gick till på anläggningen. Vi visste ju inte var vi skulle (eller var man kunde köpa deras godkända badbyxor). Vi fick gissa oss fram och fråga de andra som varit där förr. (Dvs man tog ett par badbyxor som man betalar sen) Tillsammans med trängseln och den nästan tropiska värmen i lokalen så kändes det lite spänt och stressigt. Ludde är ju en barometer av ens egna känslor så vattnet måste ha varit VÄLDIGT spännande och trevligt eftersom han var på strålande humör under badstunden.
Han höll ut ända tills vi skulle duscha och byta om han och jag. Då slog det om och han var bara glad om jag bar honom hela tiden. Då blir det ju lurigt att duscha av sig och få på sig kläder. Men det löste sig det också. Allt går med en rolig sång. Just nu är det “Skrammelbilen (Uppför en backe och över en bro)” som gäller. En hit från 70-talet som rekommenderas varmt till krångliga bebisar och mammor med ett lägre register (läs, sjunger hellre än bra)
Nu är det bara 6 gånger kvar på simningen. I framtiden hoppas vi på dykning mellan mamman och pappan, långa duschar efteråt och färre skramliga bilar.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar