Sista helgen på semestern.

När vi kommer hem till stan nästa vecka så har vi en son som tar sig fram mycket snabbare än när vi åkte iväg på semestern. 
Han kryper snabbt som en vessla och smyger gåendes runt längs väggarna när han har stöd att hålla sig i. Han kör också några halsbrytande balansakter när han måste byta möbel att stödja sig på. Men han kan inte gå själv än. 

Det är tvunget att barnsäkras ännu mer hemma i stan däremot, för hans räckvidd har nog ökat i kvadrat i takt med framkomligheten. Bordsdukar, katter och mammas datorkablar ligger alla på topp fem på den lille marodörens "vill-rycka-ned-på-golvet" lista. Framsteg är inte bara av godo.