söndag 18 april 2010

5 år gammal fiskehumor.

Innan jag började blogga så skrev jag dagbok tämligen regelbundet. Jag har en hög synnerligt pinsamma böcker på ett hemligt ställe. Dessutom har jag några gamla nät-dagböcker från communityt Helgon (pre facebook ) sparade på hårdisken som jag återupptäckte häromdagen. Precis som på fejjan så kunde alltså “allmänheten” läsa det.

I utdraget nedan har jag nyss träffat Dennis och gett mig på att skriva ett inlägg i fiskehumorns tecken. Herrejösses vad pinsamt, men man får väl lov att bjuda lite på sig själv ibland. 5 år senare bär jag ju hans barn så helt fel kan det ju inte ha blivit. Here it goes…

“Rubrik: Karlmete (en lurig sport)

Daterat: 2005-03-22 17:54:00

Sommar06014

Bilden föreställer min pojkvän som jag fångade för ca en månad sedan. Men här beskrivs med bild och text hur ett helt vanligt karlmete kan se ut. Eller kanske är det ovanligt för det innefattar INTE djupa urringningar, plutande munnar och alkoholstinkande andedräkter. Men det fungerar, tro mig...

Och det är ingen ”fiskehistoria” jag har ju bildbevis på mitt exemplar i galleriet som sagt. En tjusig individ är det dessutom, en ypperlig representant för släktet. De blir inte mycket bättre än så här. KnudorFnugelfufen kallas han här på helgon, (på latin Abramis Basus Mongo)... fast jag brukar kalla honom för Honung rätt och slätt...för det är det han smakar ;)

Karlmete (en lurig sport)

Utrustningen är relativt billig, man använder i princip aldrig spö, det verkar bara skrämmande på karlarna, en solvarm gummiring med ett ordentligt rep duger fint.

Man kan med fördel mäska med löfte om fika.

Som bete i just det här fallet vill jag minnas att jag använde en kopp kaffe o en glass.

Efter tålmodig väntan så vågade han sig fram... och har man då is i magen och låter bytet (karln) bekanta sig med gummiringen så kommer han tillslut att göra det bekvämt för sig och bli lagomt ”pömsig” i solen.

DÅ slår man till och halar in bytet med hjälp av repet. De kan spjärna emot ganska ordentligt, mothugg tidigt är trixet, så man vet att man har dem ordentligt fast. Det brukar bli en ganska rejäl fight men när man väl tröttat ut karln så kan man lugnt håva in dem.

Avkrokningsmattor och dyl är relativt onödigt då det är en sport i sig att föröka få karln att hålla sig på mattan sen.

Vägning och mätning är inte heller så himla noga, det är ju som bekant viktigt att intala mannen att ”Storleken inte spelar någon roll”.

OBS!! Viktigt att komma ihåg är att ”säckning” av karlar (dvs att man stoppar dem i en liten säck i väntan på bättre fotoljus/dagsljus) inte är att rekommendera, de blir högst ovilliga och kommer att se tjuriga ut på bilden sen i alla fall, skall du fota en karl du fångat på natten så gör det med blixt så blir alla glada.

God fiskelycka ;)

// Wortexwoman”

Bilden som hörde till har kommit bort skulle jag tro, så jag letade upp en annan från ett senare tillfälle, en liten söt plåtad med mobilen. Men det KAN också ha varit Dennis utklippt ifrån bilden nedan, omslaget ifrån Rubiconskivan som hörde till inlägget.

Pappa Berg är skönheten med gitarren, armmusklerna och den fylliga underläppen. Jösses, vi kommer att få ett vackert barn.

Dennis (1)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar