måndag 10 maj 2010

Det går som på räls… nästan.

20100427897

Jag har varit på kurs igen. Den här gången var det den årliga JTF-repetitionen (lokförarteori), nu får jag köra tåg ett år till. Vi övade mycket evakuering i år. Det var ju ganska bra eftersom just det är  intressant huruvida man klarar klättring på stege och spring i makadam med gravidmagen. Det går bra än så länge, åtminstone under ordnade former.

20100427898

Det som börjar bli jobbigt är sammandragningarna. Så fort jag måste skynda mig eller bära någonting så knyter det sig i magen. Det känns som om magmusklerna blir hälften så långa och man kan inte räta upp kroppen, vilket medför att man måste gå med smurfsteg, rultande smurfsteg. Det gör inte ont men är mycket opraktiskt, synnerligen när man skall köra tåg. Förra veckan blev jag dessutom kanonallergisk och fick gå till doktorn och få Tavegyl utskrivet och påfyllning på min gamla Bricanyl. Efter att ha fått sova ett par nätter släppte faktiskt sammandragningarna lite, men jag väntar fortfarande på svar ifrån labbet om ev urinvägsinfektion. Det kunde tydligen framkalla smurfgång på gravida.

Nåja, allergimedicinen blir man trött och yr av och bör inte intas före bilkörning. Så den går alltså fetbort vid tågkörning också. Jag skämmer bort mig själv med några doser när jag är ledig stället. Fast ljuvheten i fria näsgångar är ett minne blott. Tydligen så blir gravida täppta i näsan ändå och med en kroknäsa som min så låter jag nu mer nasal än vilken judinna från New York som helst. (Och gosse vad jag snarkar…)

Gnälligt värre.

Man undrar ju hur såna som mig klarade sig för två hundra år sedan när gravida jobbade i leråkern, födde ungen i en plogfåra och bar hem den i potatiskorgen på kvällen?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar