Utvecklingen går verkligen framåt. Idag “fyller” vårt lilla hjärtegull 12 veckor. Ludlov kan kommunicera medvetet genom att göra små kuttrande ljud likt en duva. –Uuuuu, säger han. Uppblandat med hojtande och rop. Vi har långa konversationer om vad vi har gjort och skall göra på dagarna. Men vad han menar med ljuden i sina svar, vet bara han.
Sockergrynet har också börjat med att försöka fånga leksaker med sina händer. Själva händerna har han nu hyffsad koll på. Han mular in dem i munnen på sig själv så fort det går och gärna då båda samtidigt så att det rinner saliv över hela hakan. Nu har ribban höjts lite i och med att rasslande leksaker har blivit intressanta, så nu vinglar armarna hit och dit i jakten på att få känna på roligheten som skramlar framför ögonen.
Sen kommer vi till den klassiska vändningen. Han skall vända sig från rygg till mage och vice versa. Idag såg jag honom vända sig från mage till rygg men det förstnämnda kommer nog att dröja lite tror jag. Det är en arm i vägen och det ser allmänt jobbigt ut. Men så fort han får tillfälle när han ligger plant (och ganska hårt) så fäller han upp benen mot taket och tippar över på sidan. Man lämnar honom definitivt inte ensam på skötbord eller soffa längre.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar